Inspelning av föreläsningar – vad gäller?
Övergången till att helt bedriva undervisning på Zoom gjorde det över en natt möjligt för lärare att på ett enkelt sätt spela in sina föreläsningar. För studenter var detta ett välkommet stöd i den nya tillvaron, med den uppenbara fördelen att man enkelt kan gå tillbaka och repetera valda delar av kursen. Men under året som gått har det visat sig att det finns flera faktorer att ta hänsyn till innan man startar inspelningen. Esset bestämde sig därför för att försöka reda ut vad som egentligen gäller.
Vid den första föreläsningen i en ny kurs finns det alltid en del frågetecken kring det administrativa att reda ut. När Zoom gjorde sitt intåg blev detta än mer tydligt, samtidigt som en rad nya punkter att ta ställning till uppenbarade sig. Ett år senare har de flesta bitarna fallit på plats, men en fråga splittrar fortfarande KTH:s lärare – hur ska man göra med inspelning av föreläsningar?
I varje kurs jag läser tycks olika regler gälla. När distansstudierna inleddes kunde man – mitt i den allvarliga samhällssituationen – ana en viss nybyggaranda kring den digitala undervisningen. Zooms alla funktioner testades flitigt, och varje föreläsning fylldes till bredden av polls och diskussioner i breakout rooms. Naturligtvis skulle varje föreläsning också spelas in – vi har teknologin!
Men när höstterminen började verkade det som att smekmånaden var slut. Byråkratin hade hunnit ifatt, och frågor om inspelning viftades bort med hänvisning till GDPR. Festen tycktes vara slut för den här gången. Därför blev period 2 lite av en överraskning, då föreläsningarna i en av mina kurser plötsligt skulle spelas in. I den andra kursen fortsatte läraren dock bestämt hävda att inspelning var förbjudet, trots tappra övertalningsförsök från studenterna. Efter jul har det fortsatt på liknande sätt – inspelning i vissa kurser, blankt nej i andra.
Vad ska man egentligen förvänta sig som student? För att få en bild av hur reglerna för inspelning skiljer sig åt runtomkring på KTH kontaktade Esset ett tjugotal olika avdelningschefer (främst på ABE-skolan, men även några andra, t.ex. matematik) och ställde några frågor. Bland dem som svarade uppger den absoluta majoriteten att det är upp till kursansvarig i varje enskild kurs att avgöra om föreläsningarna ska spelas in. Endast i undantagsfall hade man satt upp gemensamma regler på avdelningen, vilket till stor del förklarar variationen av förhållningssätt man möter som student.
Av de lärare som svarade att man spelar in sina föreläsningar var det vanligaste skälet, föga förvånande, att man gör det som ett stöd till studenterna i deras inlärning. Vissa ställde sig dock frågande till hur många studenter som faktiskt sitter och kollar igenom en hel föreläsning i efterhand, och att kortare filmsnuttar för vissa specifika moment i kursen kanske vore mer effektivt. Ett annat skäl som nämndes var att inspelningar sågs som “bra att ha” inför framtida kursomgångar, ifall en föreläsare skulle bli sjuk med kort varsel.
Som tidigare nämnt anges ibland GDPR som skäl till att föreläsningar inte spelas in, men uppenbarligen gör vissa lärare det ändå. Så vilka regler gäller egentligen kring GDPR? Först lite kort bakgrund: Dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) infördes i EU under 2018 och har som syfte att reglera behandlingen av personuppgifter, så att individens personliga integritet inte kränks. Vid en inspelning av ett Zoom-möte registreras namnen på dem som närvarar, samt i vissa fall även deras röster och utseenden. GDPR säger då att samtliga närvarande måste ge sitt samtycke till att dessa personuppgifter samlas in, samt att de har rätt att veta syftet med insamlingen och hur uppgifterna ska lagras.
Under året som gått har säkerheten kring Zoom ibland ifrågasatts, och deras eventuella samröre med kinesiska staten har lyfts. Men den version av Zoom som används på svenska universitet och högskolor är helt frånskild resten av programmet, och delar egentligen bara gränssnittet med den “riktiga” versionen. Istället kommer videokonferenstjänsten från NORDUnet, en organisation som ansvarar för att tillhandahålla nätverkstjänster åt forsknings- och utbildningsinstitutioner i de nordiska länderna. Deras servrar finns i Stockholm och Köpenhamn, och enligt dem själva är tjänsten helt kompatibel med GDPR. Samtycke till inspelning ges genom att deltagarna måste godkänna att mötet spelas in för att kunna stanna kvar.
Men den stora frågan kring GDPR kanske inte har så mycket att göra med på vilka grunder själva inspelningen sker, utan snarare vad som händer med filmen efteråt. Förordningen säger också att personuppgifter bara får lagras så länge det är nödvändigt, och att organisationen som samlar in dem är ansvarig för att se till att obehöriga inte kommer åt dem. Vad är det egentligen man går med på när man klickar på “Continue” i dialogrutan? De flesta är antagligen okej med att inspelningen sedan laddas upp på kursens Canvas-sida, och att den kan ses av deras kurskamrater. Men har man också gett sitt godkännande till att filmen laddas upp vid varje kurstillfälle de kommande tio åren? Rent juridiskt är det svårt att motivera lagring av personuppgifter kopplade till inspelningen så länge. Ett annat möjligt scenario är att en enskild student laddar ned videon och sedan lägger upp den på exempelvis Youtube. Inte så troligt kanske, men en sådan situation kan leda till höga böter för KTH, vilket gör att uppladdning av inspelningarna medför en viss risk.
Även om vissa av de lärare som valt att inte spela in sina föreläsningar nämner GDPR som en bidragande faktor, så är den absolut vanligaste anledningen att man vill att studenterna ska vara med “live” på föreläsningarna. Gemensamt för dessa lärare är deras syn på föreläsningar som inte bara ett tillfälle för föreläsaren att dela med sig av sin kunskap, utan också ett tillfälle för dialog med studenterna – att de deltar aktivt och ställer frågor. I deras ögon bör en digital föreläsning försöka efterlikna sin fysiska motsvarighet i så hög grad som möjligt. Föreläsningar på plats på KTH spelas ju inte in, så varför ska man plötsligt börja med det bara för att undervisningen flyttas över till Zoom? Visst att det är lättare nu, men den största fördelen med inspelning – att kunna titta i efterhand – står i direkt konflikt med föreläsningarnas syfte enligt dessa lärare. Risken för ett minskat studentdeltagande om man inte måste vara med när föreläsningen ges är uppenbar.
Vad kan man då dra för slutsatser kring frågan om inspelning? När det gäller GDPR kan man konstatera att det inte finns något enkelt svar. Att trycka på “record” tycks inte innebära några juridiska problem, och det uppskattas definitivt av studenterna. Problemen uppstår vid hanteringen av videon efteråt, vilket medför vissa risker för brott mot GDPR.
Vid sidan av skäl som gäller GDPR är det uppenbart att både de som är för och emot inspelning av föreläsningar har intagit sin åsikt utifrån vad de tror är bäst för studenternas inlärning. Att avgöra vem som har rätt är dock svårt utan att mäta, och det kan dessutom mätas på flera sätt. Är “bäst inlärning” den som kommer ihåg mest när föreläsningen är slut, eller kanske den som får högst poäng på tentan? Hur studenternas inlärning påverkats av den digitala undervisningen kommer säkerligen utgöra underlag för otaliga forskningsrapporter de kommande åren, och det sätt man själv tycker är det bästa behöver inte nödvändigtvis vara det som egentligen ger bäst resultat. Exempelvis kom nyligen det chockerande beskedet att lofi hip hop music - beats to relax/study to tydligen inte är bra att lyssna på när man pluggar. Tills forskningen hunnit ikapp får vi nog finna oss i att lärarnas syn på inspelning går isär, och – precis som med så många andra delar av distansstudierna – göra det bästa av situationen.
Andreas Håård
Skribent
