Samhällsbyggnad KTH – början på ett nytt kapitel i mitt liv


Bildkälla: smottagning.com


Klockan är strax innan nio på morgonen måndagen den 16 augusti. Det här är inte vilken måndag som helst, utan början på ett nytt kapitel i mitt liv. När jag kliver på sista rulltrappan upp från tunnelbanan känner jag hur det pirrar i magen. Väl uppe möts jag av ljudet från kanske fem olika högtalare som skränar olika låtar samtidigt. Jag passerar alla möjliga dansande gäng i olika utstyrslar som glatt hojtar “HEJSAN NOLLAN!”, och följer ledet av folk med samhällsbyggnadsskyltar i gröna ovvar tills jag kommer fram till en park full av massa främmande och förväntansfulla ansikten.


Spola fram några timmar och jag går under det stora tegelvalvet och ut genom grindarna bort mot KTH-entré där min nya nollegrupp väntar. Med välkomstbrevet från uppropet i handen känns det nu officiellt. Jag ska plugga samhällsbyggnad på KTH. Mina förväntningar är enorma. Vad kommer min nollegrupp tycka om mig? Kommer jag få några nya kompisar?


Vi börjar morgonen med intromatte. Det var länge sedan jag läste matte på den här nivån, så det känns lite nervöst, men jag är jag både taggad och väl utrustad.

Jag sätter mig vid ett bord i mitten av klassrummet och plockar fram mitt splitternya anteckningsblock från KFS, min penna från ELU, samt mina hemmaodlade morot- och gurka-stavar och en burk gräddfil. Man kan inte räkna matte på tom mage, som min mamma Bea Krem (född Nääs) alltid sa.


Första timmen känns det bra, vi har en pedagogisk lärare som förklarar hur man löser problem som innehåller absolutbelopp. Andra timmen blir det svårare, nu ska vi lösa uppgifter själva och jag får flera gånger be min bordsgranne om hjälp för att förstå. Efter ett tag tröttnar jag på matten och ägnar istället de sista 20 minuterna till att knapra på morötter.


Resten av förmiddagen är fullspäckad av aktiviteter på campus och mattestunden på morgonen glöms snabbt bort. Eftermiddagens fältövning tar oss vidare bortom KTH-hallen och in i Lill-Jansskogen. Aktiviteterna och vädret tar på krafterna men när energin är låg öppnar jag min magiska ryggsäck och plockar fram gurka och sour-cream chips och alla som vill får ta av.


Bildkälla: smottagning.com


Efter en intensiv och rolig (om än blöt) dag i fält så belönas vi med en mysig gasque under partytält där det serveras tacos. Här får jag återigen applicera mamma Beas husmorsknep. Jag trollar fram en flaska Korean BBQ-sås från Caj P. som gifter sig med vegofärs som smör på en macka. Ljudet av snapsvisor, prat och gyckel studsar mellan tältväggarna och ut på fältet där dimman ligger tung. När kvällen lider mot sitt slut tar jag tuben hem till HägerstenSåsen. Klockan börjar nu närma sig tre på morgonen och jag samlar mina sista krafter för att förbereda mig inför morgondagen. Jag lägger fram nya kläder och – viktigast av allt – min fina nolleväst! Sedan skalar och hackar jag gurka och morötter och packar i en burk så inget glöms i morgonstressen. Det känns som att mina KTH-rutiner börjar sitta! Vem hade anat att allt snart skulle förändras...


Det är torsdag och äntligen kommer tillfället som jag har väntat på hela veckan. Jag har fått det ärofyllda uppdraget att fixa dipp till eftermiddagens picknick. Vilket lysande tillfälle att plocka fram mitt egna såsrecept som gått i arv från min morfar Mojje! Det är en hemmagjord Rhode-islandsås med hemliga ingredienser som skapas med yttersta finess. Förutom en 12-liters hink med sås har jag givetvis också med mig extra kryddor, chips, morot och gurka till picknicken.


Bildkälla: smottagning.com


När vi kommer till picknickparken slår jag mig ned på min picknickstol och sätter “the finishing touch” på min sås. Plötsligt hör man den välbekanta skräckinjagande musiken dunka från högtalarna längre bort i parken. Med ens blir Nollan varse om syftet med picknick-dippen. Samtidigt som jag vänds upp och ned så vänds mitt liv upp och ned. Nollan Sören Krem finns inte längre. Han har förvandlats till Femman Daniel Wollberg.


Bildkälla: smottagning.com


* * *


Att vara Phusknollan var en fantastisk upplevelse olikt något jag varit med om innan. När jag tog på mig västen kändes det som att det var typ igår jag var Nollan på riktigt. Jag var faktiskt förvånad över hur lätt det var att låtsas vara Nollan. Men även fast det känns som att min tid på KTH har gått i rasande tempo så kan jag ändå reflektera över hur mycket jag har har hunnit göra under den tiden, både i och utanför skolan. Med det sagt vill jag bara lämna er med några sista visdomsord: Ta vara på er tid på KTH och ha kul! Skapa en balans mellan skola och fritid och se till att faktiskt vara ledig ibland.


Lycka till med skolan, vi ses på campus!


Daniel Wollberg

Skribent

Annons

Annons

Sök posterna till SM2

Senaste artiklarna