Esset 1 år - Genom vildmarken med försiktig tvärsäkerhet

Och så var ännu en påskvecka avslutad. En vecka som för vissa är en välbehövd paus från plugget och kanske en första chans att ta sig ut ur idet som studentlägenheten omvandlas till varje vinter. För andra har det vankats ytterligare en omgång av ångestskapande omtentor och drömmen om att ta en promenad i stan med en latte i handen verkar mer avlägsen än någonsin.

Men vi ska inte låta KTH:s förkärlek till att förkorta tenta-kuggande studenters ledighet slå ner oss. Istället fokuserar vi på det allt mer positiva som vi ändå har att se fram emot: våren, värmen och det ack så eftertraktade vaccinet. Lite mer av ett år av denna tid och allt vi längtar efter är...något annat än nu.

I början av pandemin höll vi på med digitala kalas, lekte med zoom-bakgrunder, och hittade på coronaprojekt. Det som skedde var en spännande känsla av att leva mitt i historiens vingslag, där vi var nybyggarna som rörde sig över en aldrig tidigare brukad mark - “Nu jäklar ska vi göra det bästa av situationen och ta vårt ansvar”. Helt utan bryska ord från statsministern, reklam från 1177 på varje digital skylt eller maxantal i butikerna. Det var fritt fram att åka på de tomma bussarna, men ingen gjorde det. Inte ens jag med mitt tremånaderskort jag hann köpa en vecka innan skolans dörrar så obarmhärtigt låstes framför näsorna på oss. Inte en tanke gick till att det här kanske blir livet det kommande året och att vi skulle få pröva på alla svenska högtider i socialt distanserad tappning.

Jag själv var nästintill tvärsäker på att vad som än händer så kommer det inte vara långvarigt. Så småningom utvecklades det till en sorts försiktig tvärsäkerhet: “Att det fortsätter till efter sommaren har jag svårt att se”, “Det tar flera år att ta fram ett vaccin så nu får vi leva så här ett tag”, “Nu vågar jag ändå säga att det värsta är bakom oss”. Gissa i vilken ordning det här har tänkts och hur många gånger. Ja, lärdomen kanske är att inte sitta och vänta på bättre tider. “Den som väntar på något gott…” har väntat för länge och tröttnat, nu är det nuet som gäller.

Så, vad finns det för roligt som hänt den 11:e april? Inte mycket på 1900-talet i alla fall om man ska fråga forskare från universitetet i Cambridge som 2010 utsåg 11:e april 1954 till århundradets tråkigaste dag. Det bådar inte gott. Vilken tur då att Esset valde 11:e april som dagen att släppa sin hemsida och därmed sätta S-sektionens mediekonglomerat på kartan. Redan från början satt jag och skrev om min vision för Esset och klappade oss på axeln för det fantastiska arbete vi redan då hade åstadkommit. Men nu, nu ska axlar klappas på riktigt. Sedan hemsidan gick live har vi publicerat 54 artiklar, lagt upp 69 inlägg på Instagram och haft ett otaligt antal möten (typ 40). Vi anammade med andra ord coronavårens nybyggaranda och traskade på genom vildmarken som nuvarande tillvaro ändå är. För det tycker jag att alla i redaktionen förtjänar ett rejält tack!

Jag skrev också i krönikan för ett år sedan om utveckling, att vi lovade att fortsätta utvecklas. Och under det år som har gått har vi haft utvärderingar och självreflektioner så det bara ryker om det. Hur smärtsamt det än är att säga det så visade det sig att jag hade jag stavat fel på samhällsbyggnad där hemsidans namn dyker upp, ett fel vi inte upptäckte förrän ett halvår senare. När det inte var lika kul att vara med i Esset längre så bestämde vi oss helt enkelt för att ha mer roligt, och där var det problemet löst. När artiklarna inte var lika roliga att läsa så…fortsatte vi skriva på samma sätt eftersom det är vi som bestämmer. Nä, skämt åtsido så vill även denna redaktion jättegärna veta vad sektionen vill läsa.

Sammantaget tycker jag att det finns all anledning att fira Essets 1-årsjubileum. Vi kan fira att det finns en helt ny grupp på sektionen för skrivsugna samhällsbyggare, att sektionens medlemmar får möjlighet att läsa artiklar om allt mellan himmel och jord eller att redaktionen lyckats utveckla sig själv till något helt eget och skapat en gemenskap under tiden. Grattis till oss! Och även om det så klart är svårt att i dessa tider säga något bestämt om tiden som komma skall så måste jag ändå ta chansen att försiktigt men tvärsäkert säga: Framtiden är ljus!

Kalle Mårtensson

Chefredacteur